dextersinister

Under lägret fick jag dock ett ryck runt midnatt en kväll, och gav mig upp på löpbandet. Där klarade jag sträckan med sju sekunders marginal. Jag lär inte hinna putsa på det så mycket mer, så jag hoppas att jag ska fixa det med lite inspiration. 

Jag konstaterar att jag inte har en aning om hur stor sannolikheten är att dra på sig HIV. Jag undrar varför jag inte vet det. Jag har inte tagit reda på det. Ingen har sagt det till mig. Jag vet ungefär hur farligt det är med rökning. Någon har sagt det till mig. Jag vet att av alla som drabbas av cancer, så är dödligheten absolut störst bland de som drabbats av cancer orsakad av rökning, de andra har hyfsade chanser att klara livhanken. Jag har för mig att jag hört att HIV sprids lättast bland homosexuella män och sprutnarkomaner. Men lättast på vilken skala? 95% av alla blixtnedslag som träffar människor är dödande...

Anledningen till funderingarna kommer av att jag läste något på nätet, jag minns inte alls var, så eftersom det lika gärna kan ha varit på någon blogg så är det ju bra att vara källkritisk. Det jag läste var att även om du skulle injicera HIV-smittat blod in i kroppen så skulle du behöva fler försök än vad man kan tro, för att bli smittad. Det var något med att HIV-viruset egentligen är ganska så skört. 

Dags att sova tror jag, men någon får gärna upplysa mig lite. 

Det stör mig lite, inte bara av det uppenbara skälet att vi jobbar ihop. Ingen vet hur länge han haft det, när han fått det, och det är oklart om han verkligen har det. Det har liksom inte framgått om han varit till en läkare. Han borde ha varit det, eftersom han har barn, och de ska ju vara i riskzonen. 

Jag var allmänt magsjuk igår kväll, och har gått och snorat och känt mig lite hostig. Ligger jag risigt till?

Sen tänker jag också på hur hysteriska reaktionerna blir i den stora massan på grund av allt som skrivs om olika saker vi är rädda för. "Personen bredvid mig på tåget igår nös inte i armvecket, och idag känner jag mig lite täppt. Jag vet ju om själv att jag är allergiker, men tänk om detta är något annat, jag vet inte hur jag ska göra, jag ringer sjukvårdsupplysningen, jag går till akuten" och så vidare.  

Jag påminner mig till slut om att jag känner mig helt ok trots gårdagens spyor som kom som blixtar från klar himmel, och att det fortfarande är en väldigt liten andel av de som smittas som dör av svininfluensan. Däremot kan det kännas lite marigt att vara en bärare och att kanske råka smitta någon som har sämre förutsättningar att klara sig. Hysteriskt var ordet.